This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.
Baliabideak
DOHATSUAREN BULETINAK
1984az geroztik, urtero bi buletinak argitaratzen dira, Domingo Iturrate dohatsuari buruzko informazio desberdinarekin.
DOMINGO ITURRATE DOHATSUAREN OTOITZA
Bihotz-bihotzez maite zaitut, eta nire arima bete dezazuela eskatzen dizuet.
Zuen graziaz eta bertan berrets dezazuen
beraz, ez utzi inoiz zuen tenplu santua eta zuen atseginen egoitza izateari.
Goraipa ezazue zuen Domingo Iturrate dohatsua,
eskatzen dudan grazia emanez,
zuen loria handiagorako izan behar ote duen, ongi eta onuragarri nire ariman.
(Hirutasun Santuari hiru aitagure otoiztea)
DOHATSUAREN TESTUAK
Bere bizitzaren sekretua berak adierazten zuen: “Eguneroko gauza txikietan fideltasuna zaindu eta maitasun guztia ahaleginean jarri”. Oso esaldi maitatua zen berarentzat: “Gaur eta hemen, aurrean dudana ahalik eta ondoen egitea, hori baita Jainkoaren nahia”
Igandean, zurbil eta sukarrarekin, ikasturte amaierako azterketak egin zituen Gregoriar Unibertsitatean eta ondo erantzun zuen, cum laude kalifikazio nabarmenarekin doktore titulua lortuz. Bere gaitz eta akiduratik sendatzeko, Rocca di Papa komentura bidali zuten atseden hartzera, Albano aintziratik hurbil.
Goizeko erlezainak agerian utzi zuen bere gaixotasunaren izaera. Eztul temati bat eta bizkarreko mina alarma-ukitua ziren. Morelli doktoreak diagnostiko beldurgarria eman zuen: tuberkulosia egoera aurreratuan. Heriotzaz zauritua zegoen. Hainbeste ikasi eta Jainkoaren Erresumaren alde lan egiteko hainbesteko arretaz prestatu zen… eta orain! Bere izaera gaztearen sentimendu guztiak agerian geratzen ziren. Domingok berak honela zioen bere zuzendari izpiritualari: “Oraingoz tristura sentitu nuen, baina, lehen mugimendu hori nabaritu bezain laster, Jainkoaren eskuetan jarri nintzen, bere borondate jainkotiar, beti zuzen eta maitagarriarekin erabat konformatuz”.
Santu izateko borondateaz
1925eko abuztuaren 20an, apaiztu ondoren, gurasoei idatzi zien: “O, nire gurasoak! Ez dakizue seme-alabok gurasoenganako sentitzen dugun esker ona, erlijiosoa eta apaiza izateko asmoa gauzatzen lagundu diguzuenean… Eskerrik asko, guraso maiteok, sakrifizio handi baten kontura, deitzen ninduen bulkada jainkotiarrari jarraitzen utzi zenidatelako. Sakrifizio zail bat egin behar izan zenuten ni etxetik ateratzen uztean. Orain zuek eta biok pozez gainezka gaude. Zoriontsuak dira beren zahartzaroan, heriotza hurbil ikusten dutenean, honako hau esan dezaketen gurasoak: “Seme apaiz bat dut, sakrifizioak eskaintzen dizkidana”.
Hau da bizitza honetan desiratu behar dugun gauza bakarra: Jainkoaren zerbitzua. Gauza guztiak, Jainkoa maitatzetik kanpo, iragankorrak eta galkorrak dira. Bizitza honetako aberastasunak eta erosotasunak une bateko atsegina besterik ez dira, heriotzatik haratago igarotzen ez dena. Eta hain laburrak izateaz gain, hainbeste garraztasun eta zainketarekin nahastuta daude. Horregatik saiatu behar dugu aberastasun izpiritualak gordetzen, beti irauten dutenak eta betiereko bizitza zoriontsu batera garamatzatenak. Mundu honetako ondasunak Jainkoak erraztasun handiagoz zerbitzatzeko ematen dizkigun bitartekotzat hartu behar ditugu.
Elizako goi agintari batek, urte askoan eta hurbiletik Domingo Dohatsua ezagutzen zuenak, txantxetan eta benetan esan zuen: “Santu izango zara, Domingo Savio zure tokaioa bezala”. Eta berak, deskonposatu gabe, eta bai oso gozo eta lasai erantzun zion: “Jainkoarren, Monsinore, ez esan horrelakorik”. Atsekabe handia eman behar izan zion erlijiosoari santu baten aldean egoteagatik, bekatari zital gisa ezagutua eta ezezaguna bizi nahi zuenean. Hala ere, ez zen falta izan hain pertsonaia ospetsuari zor zitzaion begirunea. Berriro Fr. Domingo karitaterik sutsuenaren eta heziketarik beteenaren eredu izan zen.
Vida Angelicaletik hartua. Erroma 1928
Honela idatzi zuen Igande Dohatsuak hil baino 14 egun lehenago: “Nire oraingo egoera nahiko larria da. Dagoeneko zazpi edo zortzi egun daramatzat 40 graduko sukarrarekin gauetan, eta egunean zehar 38 eta 39 gradurekin, nahasmendu eta min handiekin. Baliteke ALELUIEK Arkume Jainkotiarrarekin eta gure Ama Mariarekin abestea. Jainkoak nahi duenean, pozik elkartuko gara Jainkozko eta Zeruko Koru horrekin: bitartean, gure gurutzea alaiki eramatera eta osasuna eman nahiko baligu, bere ohore eta loriagatik intermisiorik gabe lan egitera. Dena da ona Jainkoak nahi duenean, eta ezer ez nahi ez duenean”.
BITERIÑOKO IZARRA
Bakartadeko lizarra,
Eguzki eta illargipean
Bake deunaren didarra,
Eskaratzean mai inguruan
Sendi batuen biltzarra
Garai aretan gurasuaren
Fede zendoen indarra
Emen zortu zan Aita Domingo
Biteriñoko izarra.
Anaitasunen lokarri,
Maitasun orrek “Biteriñora”
Gaur egin gaituz ekarri,
Aita Domingon seaska emen
Benetan dogu gurgarri
Gaur eguneko izar berri bat
Biarkoaren oin arri
Izango alda Euskal Herriko
Bakearen sendagarri.
1984
(Enbeita’tar Balendin)
AGUR GURE DOMINGO
AHAPALDIAK
Dimako Lorea:
erakusguzu danoi…
2.- Jainko Irukoitzaren
agurtuzalea:
erakusguzu…
3.- Eukaristi Deunaren:
txit maitatzailea:
erakusguzu…
4.-Gurutzeko Jaunaren
gogoz jarrailea:
erakusguzu…
5.-Jainko ta gure amaren
seme maitalea:
erakusguzu…
6.- Alkar maitasunaren
eraikitzailea:
erakusguzu…
7.- Zu kristau gazteentzat
argi emoilea:
erakusguzu…
ANGEL FERREROREN OLERKIAK
Domingo. Sacramento. Eucaristía.
Juveniles barruntos de fracaso.
La santidad se alcanza paso a paso
con mucho amor a Cristo y a María.
Aroma de martirio descendía
como rocío en cristalino vaso
presintiendo muy cerca ya el ocaso
precursor de un glorioso y feliz día.
Fray Domingo Iturrate, hombre sencillo
pulidor de la vida rutinaria
a quien sacaste refulgente brillo.
Hoy mi verso pretende ser plegaria
que suene como angélico estribillo
al borde de tu historia trinitaria.
11 de mayo de 2024
Me acodo en el brocal de tu memoria
Fray Domingo, y admiro dulcemente
la sosegada y límpida corriente
del río consagrado de tu historia.
Tu vivir, pertinaz jaculatoria
por doloroso caminar prudente
elevándote fue calladamente
al misterio de amor de la victoria.
Tu recuerdo, cargado de emociones,
avanza hacia nosotros, tus amigos,
abrumados de buenas intenciones.
Hoy, arropado en trinitario clima,
Pretendo que fl orezcas en mis trigos,
puro lirio eucarístico de Dima.
21 de octubre de 2023
Menudencias ordinaria,
migajas de santidad
a nivel de una sandalia.
¿Juventud comprometida?
Poca cosa, casi nada.
Un poquito de modestia
y el pecho lleno de ascuas.
¿Juventud comprometida?
Compasiva la mirada,
una mano echada al prójimo
y poco más. ¡Total nada!
¿Juventud comprometida?
Obediencia consumada.
La pureza, altos quilates,
pero ¡bah!, sin importancia.
¿Juventud comprometida?
Fray Domingo se llamaba.
Era un joven trinitario
que nació en la tierra vasca.
¿Juventud comprometida?
En Algorta «aspirantaba»,
Buen chico, buen estudiante,
pero sin gran resonancia.
¿Juventud comprometida?
En Roma, en la Gregoriana
por altas Teologías
su mente joven volaba.
¿Juventud comprometida?
En su pecho, que abrasaba
el amor a Dios, hacían
los bacilos su morada.
¿Juventud comprometida?
En Belmonte, plena Mancha,
en víspera de Dolores,
partió a la eterna morada.
¿Y éste es el Padre Domingo
al que ahora Beato llaman?
¿Dónde está la santidad
de la que puede hacer gala?
¿Juventud comprometida?
Ahí está el modelo, ¡hala!
El que lo quiera seguir
fácil tiene la jornada.
En un tallo de amor de hogar cristiano, vino al mundo Domingo.
El mes mariano en riqueza creció y en hermosura.
Era el once de mayo. La andadura de un mensaje de Dios en frágil grano.
Dio comienzo cabal en surco humano.
Rica será, si breve, su andadura.
Florida juventud, prometedora,
Recibió la visita inoportuna de un ocaso precoz; llegó su hora.
El sol de un gran amor madura el trigo.
Si la lluvia de gracia es oportuna.
Y de ello Fray Domingo es buen testigo.
Si pronuncio Domingo, en mis confines
siento un eco que dice: Eucaristía,
y un aroma celeste de María
se entrelaza con místicos jazmines.
Lirio de juventud, en sus jardines
Domingo cultivaba y a porfía
desde el cielo un concierto descendía
hechos rayos de luz de serafines.
Canon de sencillez, de suave entrega,
de aplomada pisada silenciosa.
Tallo de juventud que se doblega
al peso del amor. Llama piadosa
que otras virtudes con fe congrega
en el místico cáliz de una rosa.
Subí tan alto, tan alto
que le di a la caza alcance. (Juan de la Cruz)
Beato fray Domingo, trinitario,
que fuiste a Dios en juvenil entrega
hoy a tu ejemplo mi memoria llega
para poner un verso en tu incensario.
Tu blanco tricolor escapulario
es una vela que el amor despliega
y que conduce a la interior bodega
que va adquiriendo forma de sagrario.
Tu amor junto al sagrario se prodiga
y sin amago de letal percance
la llama de tu amor no se mitiga.
Allí, tú, fray Domingo, en breve trance
diste a tu alma madurez de espiga
y a la caza de Dios le diste alcance.
17 de noviembre de 2022
El Beato Domingo, a veces viene,
hecho recuerdo en mi memoria anciana,
a interpelar mi condición cristiana
y a ver mi corazón cuánto amor tiene.
El, que fue todo amor, quiero que llene
con ese amor mi condición humana
tan inclinada a espiritual galbana
que el andar en virtud tanto retiene
Rosal de amor en trinitario huerto,
Con una rama a Dios y otra a María,
Fuiste, Domingo, con prestigio cierto.
Oye benigno la plegaría mía
que llega como náufrago a tu puerto
en busca de la paz y la alegría.
Mayo de 2021
Hoy me acerco, Domingo, a tu memoria
con un temblor de infancia asustadiza
desde esta ancianidad que se desliza
por neblinas de suave desmemoria.
Entraste a formar parte de mi historia
cuando el alma inmadura y tornadiza
era como una caña quebradiza
propensa a la ilusión y vanagloria.
Mas la luz de tu ejemplo deslumbrante
hirió con su destello mi pupila
con ansias fervorosas de aspirante.
Mi rueca de ilusiones ya no hila,
mas de tu santidad la luz constante
en mi niebla senil aún escintila.
Llenaste de fervor mi adolescencia
en ya casi invisible lejanía,
Fray Domingo, adalid de Eucaristía,
amor que trascendía toda ciencia.
Tu ejemplo era un redoble de conciencia,
retiñir de campana que insistía
en las almas remisas, día a día,
con afán de modélica impaciencia.
Un viento juvenil hinchó tu vela
por mar de santidad y, diligente,
supiste aprovecharlo con cautela.
Llegaste a tu final tempranamente
y dejaste en las olas una estela
que ahora es faro de paz sobre tu frente.
6 de enero de 2018
Modelo de vida consagrada,
Domingo, “Juventud comprometida”
en cofre de oro de tu breve vida
el todo conjugaste con la nada.
Lo que pudo haber sido ansia truncada
o en la pugna vital, torre abatida,
pasó a ser voluntad enardecida
hacia una santidad encaminada.
Un trampolín de místico diseño
hiciste de una cama, hecho dolores
que al final te obsequió glorioso sueño.
Fray Domingo, tu espiga tan granada,
destaca con sus místicos fervores
como ejemplo de vida consagrada.
1 de febrero de 2015
Tu ejemplo, Juventud comprometida,
Asaltó los bardales de mi infancia
Y a mi huerto interior dio una fragancia
Como de una azucena florida.
Entraste a formar parte de mi vida
Encallada, sutil beligerancia.
Mas falto de valor y de constancia
Dejé el arado y emprendí la huida.
Pero, nube brillante, tu figura
Cobija mi inquietud de fiel cristiano
Y destila una gota de dulzura.
Fray Domingo, lejano y tan cercano,
Tu fe guarde la mía sin cisura
Hasta que hunda su luz en el arcano.
2014
LIBURUAK
Urte hauetan zehar, Domingo Iturrate dohatsuaren bizitza eta pentsamenduak ezagutarazteko hainbat argitalpen bultzatu dira. Hona hemen liburu horietako batzuk. Baten bat nahi baduzu, jar zaitez gurekin harremanetan.





